Den 20 januari besökte Johan fot i Uppsala för att få min fötter omvårdade på bästa sätt. Det är en lyx som jag vill kosta på mig en gång per år. Mina fötter får bada i en kvart och sedan slipas alla förhårdnader bort, naglar blir klippta och putsade. Sedan kan jag gå eller sväva därifrån på mjuka lätta fötter. Behandlingen börjar med att jag får sitta i en skön stol i upphissat läge med fötterna i det varma badet. Där har jag en fin utsikt ut genom det svagt frostade fönstret mot Dragarbrunnsgatan i Uppsala och till ljudet av lugn och fin musik glider tankarna snart i väg. 
Har jag verkligen råd med det här, är inte det här lite onödig lyx, frågar en röst - ska inte du som en rådig karl kunna ta hand om dina fötter själv, fortsätter den. Jo men visst, säger jag för mig själv, det gör jag för det mesta för Johan säger att mina fötter ser bra ut - men så tänker jag till lite till: Nu när jag verkligen blivit pensionär på riktigt, efter att ha jobbat mer än 15 år efter jag gick i officiell pension och gnetat ihop till hyfsad pension så må jag väl få unna mig denna lyx? Okej, okej då säger den första rösten! Sedan glider mina tankar åt annat håll och min blick ut genom fönstret på gatan som nu ligger i halvskymning. Där ute på andra sidan står en påbyltad figur böjd över en stor skräpkorg, han rotar på och verkar fylla en påse med pantflaskor. Så börjar den första rösten igen: Här sitter du och jäser i välmåga när andra måste vittja vårt avfall för att få ihop till dagens nödtorft. Tyst, tänker jag, men Nej! Så här har det blivit i dagens Sverige - och även i det trygga fina hyreshus som jag bor i bor en person som gör sina dagliga rundor och återkommer med flera påsar fyllda med pantburkar hängande på cykelstyret. Och under januari månad fortsätter varslen om uppsägningar på flera arbetsplatser, snart uppgår arbetslösheten till 10%. Så har Sverige blivit efter drygt två år under ledning av Tidöpartiets regeringsbildare.
På kvällen samma dag visas hur Trump installeras en andra gång som president. Det var en förskräcklig upplevelse - han svor trohetseden till försvar av USA's konstitution, inte med handen på den episkopala bibeln som var tänkt utan med handen hängande vid sidan - kanske slöts den om hans egen bibel. I sitt installationstal (politikdeklarationen) målade han sin egen bild av hur Amerika ska bli "great again". Det ska ske genom dominans mot omvärlden och inom landet ska han deportera alla papperslösa invandrare och det ska ske med hjälp av nationalgardet! Med Trump i ledningen ska USA bland annat lämna Parisavtalet till skydd för klimatet och avtalet med världshälsoorganisationen WHO. Men inte alla vallöften konfirmerades i talet så fredsavtalet mellan Ryssland och Ukraina som skulle avklaras inom 24 timmar efter installationen, det får vänta lite. Vad som jag också kunde se på TV var att innan installationstalet var klart (18 min) så hade vår egen statsminister Ulf Kristersson skickat gratulationstelegram till presidenten! Jag undrar om Tidöpartierna hade känt lite uppbyggelse och kanske fick de nu nya uppslag på vad som skulle kunna göras.