Barndomens minnesbilder
Barbro är min kusin och 9 år äldre än mig, mera jämngammal med mina äldre syskon, fast visst träffades vi då och då under uppväxtåren. Det var vid familjehögtider, kanske vid en kort cykeltur till bäcken i Koviken då man kunde passa på att få ett glas saft hos faster Anna. Så var det under uppväxten och när jag drog ut i arbetslivet hamnade jag på olika platser runt om i landet. Under mitt aktiva arbetsliv träffade jag Barbro endast sporadiskt. Bilden fr v: Annie, Barbro, Rudolf och de små, Göran och Anita Lindgren.
Så har det varit fram till sommaren 2016 när jag tog mig för att hälsa på Barbro i Flor utanför Ytterhogdal. Efter kaffedrickning och lite fikasnack plockade hon fram några tjocka kuvert med gamla brev och tidningsurklipp som hon lyckats rädda från Annas hemska brasa hemma i Koviken. Vi läste och pratade på och sedan säger hon: Du har väl hört talas om John Nord, drängen hos Jonas Hann som inte fick gifta sig med Anna-Greta? Så berättade hon vidare om ryktena som hade gått om att fadern till Anna-Gretas första barn inte skulle varit Johannes. Jag hade hört om John Nord som hade farmen där Anna hade bott i Australien men det var också det enda. För mig blev Barbros berättelse spännande och kanske förfärande nyheter.
Förträngda hemligheter
När jag växte upp fanns det ingen som pratade om att det funnits en morfar eller en farfar, jag visste inte att det fanns sådana personer. När jag någon gång frågade min mamma vem som var hennes far fick jag höra i korthuggna ord: Det ska du inte bry dig om. Fast när hon låg på sitt yttersta, när alla hämningar hade lämnats, när ingen bestraffning skulle drabba henne om hon berättade sade hon: Min far var också en Jakobsson, fast från ”annersia sjön”. Min mormor fick fem barn utan att ha varit gift och min mor fick sitt första barn utan att vara gift. På grund av graviditet fick min mor vid 20 års ålder lämna arbetet på Storliens högfjällshotell och retirera hem, till sin mor. Med dåtidens mått var det mycket skamfyllt, något man inte ville prata om, något som grannarna såg ned på.
Kusin Barbro berättade för mig om sina minnen från uppväxtåren, hur hon hade rotat runt i några skokartonger med fotografier och brev som hennes mor, min faster Anna, hade sparat. En dag hade Barbro samlat ihop allt detta och flyttat det till sitt rum i stugan i Koviken och berättat om det för sin mor – det här vill jag ha och spara på. Då hade Anna helt bryskt tagit ifrån henne allt och lagt det i en hög på gården och eldat upp alltsammans. Usch, det där gamla vill jag inte prata om, sade hon till Barbro. Det måste varit många hemligheter som gick upp i rök. Varför?
Faster Anna hade gått i folkskolan hemma, hon kunde läsa och skriva och under perioden i Australien lärde hon sig engelska språket. Naturligtvis skrev hon brev i Australien hem till mor Anna-Greta och säkerligen besvarade hon breven och det gick upp i rök! Anna delade en och en halv månads färd över haven från Göteborg till London och vidare till Brisbane tillsammans med John Nord. Båda finns med på passagerarlistan för SS Moreton Bay med avgång från London 2 januari 1923. Alldeles säkert försökte Anna under den resan få veta mer om John och vilka hemligheter han delade med Anna-Greta och hur det kom sig att hon anförtrodde sin dotter till just John för denna långa resa.
Men varför skulle Anna dölja sina minnen för sitt barn - brevväxlingen med sin egen mor? Anna var ju själv ju gift i ordnade former med Einar Hillborg och hon hade väl inget att skämmas för. Eller så hade även hon kvinnors tunga arv att bära på, att skydda sin mors hemlighet och låta den gå upp i rök. Hade Barbro trots allt fått veta att det inte var Johannes som var far till farmors första barn?