Borgsater
  • Borgsathome
  • Goran McArnold
  • Skriv och Läs
    • Logga in till Skriv o Läs

Farmor Anna Greta och Anna

Bengt G Jacobsson Familystories 06 oktober 2024

Våra minnen från barndomen formas väl främst av våra föräldrars berättelser och fostran och vi får höra det som de vill vi ska tro på och ta med oss. När jag växte upp fanns det ingen som pratade om att det funnits en morfar eller en farfar, jag visste inte att det fanns sådana personer. Förhoppningsvis undanhåller vi inte nu så mycket om våra fäder och mödrar - idag finns ju möjligheten att med DNA att reda ut hemligheterna.

Farmor Anna Greta och Anna

Under de tidiga 1900- talet hade nog livet på Vågsäter blivit ganska ordnat och Johannes och Anna-Greta hade stora planer för framtiden. Det bröts ny åkermark, ladugård och andra hus uppfördes och nya barn kom till världen. John hade nu blivit 10 år och Elin 4, Anna föddes 1901, Arnold 1902 och sedan Karl 1906. Åren var expansiva och Johannes blev delägare i Backens Tegelbruk 1905 i Hammarstrand och han fick uppdrag att bygga skolan på Höglunda 1910. Men, efter konkursen i Backens Tegelbruk 1914 blev det nog lite sämre ställt med ekonomin. Av de återfunna kassaböckerna framgår att det är Anna-Greta som håller i pengarna från 1920 och framåt. Johannes blev då nog mer möbelsnickare än husbyggare. Bilden fr v: Anna, Johannes, Elin och Anna Greta, fotot av Lina Nordin, Jamtlis bildarkiv.

När faster Anna närmade sig 20-årsåldern drabbades hon av svår sjukdom och blev inlagd på sjukhuset i Östersund. Vilken sjukdom det är fråga vet jag inte, det kan ha varit sviter efter spanska sjukan som härjade vilt under 1918 men troligare är att det var fråga om TBC eftersom hon blev ordinerad luftombyte. Det var ju den vanliga rekommendation för de som drabbats av TBC och lyckats överleva. Det är nu det spännande inträffar för hon fick verkligen luftombyte - hon reste ända till Australien för att få det. Hur kan det ha gått till? Rimligtvis måste hon ha åkt tillsammans med någon som tog ansvar för henne, Anna var ju knappt myndig.


Barndomens minnesbilder

Barbro är min kusin och 9 år äldre än mig, mera jämngammal med mina äldre syskon, fast visst träffades vi då och då under uppväxtåren. Det var vid familjehögtider, kanske vid en kort cykeltur till bäcken i Koviken då man kunde passa på att få ett glas saft hos faster Anna.  Så var det under uppväxten och när jag drog ut i arbetslivet hamnade jag på olika platser runt om i landet. Under mitt aktiva arbetsliv träffade jag Barbro endast sporadiskt. Bilden fr v: Annie, Barbro, Rudolf och de små, Göran och Anita Lindgren.

Så har det varit fram till sommaren 2016 när jag tog mig för att hälsa på Barbro i Flor utanför Ytterhogdal. Efter kaffedrickning och lite fikasnack plockade hon fram några tjocka kuvert med gamla brev och tidningsurklipp som hon lyckats rädda från Annas hemska brasa hemma i Koviken. Vi läste och pratade på och sedan säger hon: Du har väl hört talas om John Nord, drängen hos Jonas Hann som inte fick gifta sig med Anna-Greta? Så berättade hon vidare om ryktena som hade gått om att fadern till Anna-Gretas första barn inte skulle varit Johannes. Jag hade hört om John Nord som hade farmen där Anna hade bott i Australien men det var också det enda. För mig blev Barbros berättelse spännande och kanske förfärande nyheter.

Förträngda hemligheter

När jag växte upp fanns det ingen som pratade om att det funnits en morfar eller en farfar, jag visste inte att det fanns sådana personer. När jag någon gång frågade min mamma vem som var hennes far fick jag höra i korthuggna ord: Det ska du inte bry dig om. Fast när hon låg på sitt yttersta, när alla hämningar hade lämnats, när ingen bestraffning skulle drabba henne om hon berättade sade hon: Min far var också en Jakobsson, fast från ”annersia sjön”. Min mormor fick fem barn utan att ha varit gift och min mor fick sitt första barn utan att vara gift. På grund av graviditet fick min mor vid 20 års ålder lämna arbetet på Storliens högfjällshotell och retirera hem, till sin mor. Med dåtidens mått var det mycket skamfyllt, något man inte ville prata om, något som grannarna såg ned på. 

Kusin Barbro berättade för mig om sina minnen från uppväxtåren, hur hon hade rotat runt i några skokartonger med fotografier och brev som hennes mor, min faster Anna, hade sparat. En dag hade Barbro samlat ihop allt detta och flyttat det till sitt rum i stugan i Koviken och berättat om det för sin mor – det här vill jag ha och spara på. Då hade Anna helt bryskt tagit ifrån henne allt och lagt det i en hög på gården och eldat upp alltsammans. Usch, det där gamla vill jag inte prata om, sade hon till Barbro. Det måste varit många hemligheter som gick upp i rök. Varför? 

Faster Anna hade gått i folkskolan hemma, hon kunde läsa och skriva och under perioden i Australien lärde hon sig engelska språket. Naturligtvis skrev hon brev i Australien hem till mor Anna-Greta och säkerligen besvarade hon breven och det gick upp i rök! Anna delade en och en halv månads färd över haven från Göteborg till London och vidare till Brisbane tillsammans med John Nord. Båda finns med på passagerarlistan för SS Moreton Bay med avgång från London 2 januari 1923. Alldeles säkert försökte Anna under den resan få veta mer om John och vilka hemligheter han delade med Anna-Greta och hur det kom sig att hon anförtrodde sin dotter till just John för denna långa resa.  

Men varför skulle Anna dölja sina minnen för sitt barn -  brevväxlingen med sin egen mor? Anna var ju själv ju gift i ordnade former med Einar Hillborg och hon hade väl inget att skämmas för. Eller så hade även hon kvinnors tunga arv att bära på, att skydda sin mors hemlighet och låta den gå upp i rök. Hade Barbro trots allt fått veta att det inte var Johannes som var far till farmors första barn? 


Sant eller falskt

Våra minnen från barndomen formas väl främst av våra föräldrars berättelser och fostran och vi får höra det som de vill vi ska tro på och ta med oss. Ett exempel på detta fick jag från en annan del Barbros berättelse där hon hade fått höra om hur en bror till farfar, Otto Rickard som under ett av de första åren på 1900 skulle ha supit till på en fest i byn och sedan frusit ihjäl i en snödriva och försvunnit. Han hamnade i sin hemförsamlings obefintlighetsregister 1913. Han dog inte men försvann och ingen har vetat vart förrän nu 2017. Med hjälp av moderna släktforskningsprogram kunde jag återfinna honom 1933 då han åter skrev in sig i kyrkoböckerna för att bara ett år senare avlida i sin hemförsamling Frändefors. Man hittade på en skum historia om Otto Rickard för att han aldrig skulle återfinnas, han var obefintlig i 20 år. Skälet verkar ha varit uppenbart, även han skulle ha gjort en flicka på byn med barn.

Men hur var det med Barbros bild om John Nords inblandning i vår familj - var den sann så ville man absolut dölja det och att sanningen fanns i breven från Australien är högst troligt och då är det inte underligt att Anna gjorde en brasa av de gamla breven. Men Barbro hade ju redan läst och hört, hon visste ju redan men hon visste också att mor Anna ville att hon skulle hålla tyst.

I fallet Otto Rickard vet vi nu att historien var falsk, i fallet med John Nord som skulle varit far till Anna-Gretas första barn vet vi inte vad som är sant. Men, ryktet fanns, John Nord var dräng hos Jonas Hann vid slutet på 1880-talet redan innan Johannes kommit dit, Anna-Gretas första barn fick namnet John och 30 år senare när Anna ordineras luftombyte får hon resa till Australien och bosätta sig just hos John Nord!!  Fast dessa händelser är endast bevis på att det fanns starka band mellan Anna Greta och John Nord och enligt folkbokföringen fanns aldrig John Nord på bygden under 1888 – 1899.

Jag har letat i Ancestrys och FindMypast otaliga register över emigrantresor och andra resor under senare delen av 1880-talet och funnit John Nords och hans alias-namn både här och där och jag kan bara säga att han måste ha varit en mycket äventyrlig man som på grund av sin ”oönskade tillblivelse” - han blev ganska omgående placerad hos en fosterfamilj och redan tidigt tog han sina egna vägar för att skapa sin framtid. Därför tror jag tror att det kan komma fram mera att berätta om.


Kingaroy, Qeensland Australien

 Faster Anna var bosatt i Australien omkring 5 år från 1923 och       hennes första bosättningen var just på denna farm som John Nord   vistades /arbetade på Kingaroy, Queensland.

Det är oklart när John Nord gick i land på Australien. På baksidan det här kortet står det ”John Nord, Goodge via Kingaroy, Queensland När man söker efter John Nord via Ancestry eller FindMypast (för Brittiska samväldet) hamnar man på samma källor - passagerarlistorna. Det finns några från 1899, 1913, 1923 och 1925 där hans namn dyker upp vilket visar att han var en flitig resenär på de vida haven och rutten Great Britania och Australia. Fast, listan från 1913  avser faktiskt en resa till New York. Det finns också eftermälen eller dödsrunor i tidningar om honom från juni 1939. Av dessa kan man nog dra slutsatsen att det är höljt i dunkel när han faktiskt landade i Australien första gången. Via passagerarlistorna kan man spåra honom till Sverige och till Västerheide församling på Gotland och när man väl kommit dit hittar man anteckningen i kyrkböckerna att emigration till Australien skedde våren 1887 och vidare, att han 1899 besöker Gotland igen för att finna den kvinna som han gifter sig med.

Men, läser man "orbutarys" från Sunday Mail och the Telegraph så anger båda att han kom till Australien i tidiga 20-årsåldern dvs omkring 1870 -1872 och vidare så berättas att han flydde från sitt hem på Gotland vid 11-års ålder, att han en period jobbade i skogen i Norrland och att han sedan jobbade i Stockholms hamn och där mönstrade på ett segelskepp till Australien. I passagerarlistan från 1925 där det noteras var han varit under sitt Sverigebesök, anges Vågsäter Borglunda, eller mer exakt "Vagrale, Borglinda". Det är maskinskriven text som förmodligen blivit lite fel vid inläsning från Johns handskrivna text.

Eftermälen i tidningarna baseras rimligtvis på de muntliga berättelser som funnits inom den efterlevande familjekretsen då det inte verkar finnas några objektiva källor som på ett begripligt sätt förklarar när han kom till Australien. I dag finns det närmare 10 olika personer i en vid krets av Johns efterlevande som med hjälp Ancestry försökt bygga släkträd som alla startar med John P Nord och Selma Jakobina Bäckström. Samtliga anger tidpunkten för Johns ankomst till Australien baserad på uttaget av flytt/emigrantintyg från Västerheide på Gotland och den stämmer inte med vad som sägs i eftermälet??

Trådarna till och från soldattorpet i Strömsnäs

Trådarna till och från soldattorpet i Strömsnäs

Bengt G Jacobsson Familystories 30 juni 2024

Jag har nu i olika perioder hållit på med släktforskning och Vågsäters historia i 30 år och många gånger har jag landat i Strömsnäs och soldattorpet på "annersia". Från men också till torpet här och ett annat torp i Strömsnäs går en massa tanketrådar som alla gett mig stor förståelse för den icke pekuniära delen av "morsarvet". Vinjettbilden till inlägget är tagen av Nils Persson Strömsnäs i nutid med drönarperspektiv. Jag har tagit mig friheten att manipulera den och fått fram två torp som speglar sig varandra - det ena kanske tittar bakåt och det andra framåt i tiden.

Från maj 1870 fram till mitten av 1890-talet var min mormors far Petrus Mattson (Per Massa) kontrakterad på soldattorpet. Rotehållare för Strömsnäs by var Jonas Andersson, Martin Simonsson, Eric Mattson, Anders Mattsson, Nils Nilsson, Ivar Simonsson, Eric Mårtensson, E Qt Gisslen, Nils Petter Gisslen.

  • Den första tråden fanns direkt när jag växte upp hemma - det hade ju funnits två tidigare soldater i vår lilla by och det var just Per Massa, min mormors far men också Per August Backman, före detta jägaren som hade kommit till byn från Oviken. Jag fick höra flera olika berättelser om dessa soldater - de var inte alltid helt överens. Intressant nog så har deras namn fått ge namn på två mindre avgränsade myrmarker en bit upp på skogen. Från Per August drar också en fet tråd mot en annan känd person på Borglunda, men på min fars sida.

  • Nästa givna tråd är ju att Per Massa med sin familj flyttade från soldattorpet till Vågsäter 1897. Där skrev han på ett torparkontrakt med Johannes Jacobsson, personen som blev min farfar. Det var den gamla typen av torparkontrakt som innebar att torparen fick bygga en stuga och bruka lite mark på bondens mark. Min mor föddes i det torpet och villkoren i torparkontraktet beskrev hon så här: "Det skulle vara 60 dags­verken om år för att få arbeta upp torpet och ta byggnadsvirke till små hus och lada och ladugård. Dags­verkena var väl mest på åkern under slåtter och skör­detider samt att arbeta upp mera jord, stänga hage och sådant".

  • En mer spännande tråd var berättelsen som kom på bordet ibland när vi fick besök av mostrar och morbroder: Soldaten Per Massa hade en bror Nils som redan i  tonåren fick följa med andra släktingar till dåvarande Ryssland och S:t Petersburg och sedan fick jobb som skräddare i ett stort skrädderi. Det var Nordenströms skrädderi som hade fått epitetet Tsarens hovskrädderi och grundades av utvandrade jämtlänningar från Brunflotrakten. Om detta "tsarens hovskrädderi" förekom det en del berättelser i svensk veckopress under 1970- talet. Det roliga med den här tråden var att jag kunde knyta ihop den i bakänden med en berättelse skriven av en person som jag hade träffat i Östersund i slutet av 1970-talet, fast det fattade jag inte förrän 1997!

  • Den här tråden börjar inte i soldattorpet men väl i det andra torpet lite längre österut i Strömsnäs där torparen Magnus Jacobsson (sick) levde med sin familj och som också  flyttade till Vågsäter året innan Per Massa flyttade. Magnus bosatte sig i Bergvik, ca 1,5 km öster om Vågsäter och han skrev också på ett torparkontrakt men med Mons AB (senare Wivsta Varfs AB och senare SCA) och det var nog ett betydligt renare kontrakt som gav större möjligheter än Per Massa's. Familjens flytt dit fick på alla vis avgörande betydelse för min familj.

  • Nästa tråd är direkt kopplad till Nils Person som 2014 helt oannonserat fick besök av ättlingar till Magnus Jacobssons första familj som redan under 1880-talet hade utvandrat till Amerika. De fick vägledning av Nils och förevisning av förfädernas boningar och dessutom fick jag möjlighet att finna vem som var min morfar och vart han tog i vägen (se Okänd morfar återfunnen).

  • Min mor råkade finna boken Kvinnoöden i en bokhandel i Östersund i mitten av 1970-talet. Efter hon hade läst berättelsen Mellgrens änka kände hon igen några namngivna personer och en tid senare så ville hon visa mig den men just då kände jag inte något större intresse för den. Senare, nån gång under mors sista levnadsår berättade hon mera om vad som fanns i boken men också att hon hade haft tillfälle att lyssna på författaren Elise Mellgren från Frösön. För mig kom jag att känna igen Elice på mors berättelse och mor hade av själva berättelsen klurat ut att "hjältinnan" Mellgrens änka faktiskt måste vara en syster till hennes morfar Per Massa men också till hans bror Nils. Denne mytomspunne Nils som blev en av tsarens skräddare i S:t Petersburg och som hade skrivit brev till Per Massa, brev som jag själv hade sett någon gång. För att helt övertyga mig själv om hur allt hängde ihop så sökte jag upp Elise Mellgren 1997, då på ett ålderdomshem i Farsta och jodå - hon kunde verifiera hela sammanhanget bakvägen och dessutom att vi helt flyktig hade stött på varandra några gånger i Östersund under 1970. Det är en helt annan historia men med själva berättelsen om Mellgrens änka ville Elise lyfta fram det heroiska i "änkans" gärning - hon födde 11 barn mellan 1864 och 1884 och sedan, att hon i 20 år efter att maken avlidit tog hand om alla barnen och att hon efter sin död ändå bara blev ihågkommen som torparen Mellgrens änka.

 

Bengt G Jacobsson 20240701

Okänd morfar återfunnen

Bengt G Jacobsson Familystories 26 juni 2024

Våra minnen från barndomen formas väl främst av våra föräldrars berättelser och fostran och vi får höra det som de vill vi ska tro på och ta med oss. När jag växte upp fanns det ingen som pratade om att det funnits en morfar men att funnits en farfar förstod jag då jag från 5-årsåldern har minnen av farmor. Men morfar fick jag aldrig veta något om och om jag frågade svarade Ruth: Det ska du inte bry dig om - inget du behöver veta! Senare i livet kunde ändå mor berätta för mig: Du ska veta att jag fick precist samma svar när jag frågade mormor. Bilden här visar just Katharina Forsberg, hon som inte heller ville berätta. Hon ser sträng ut men jag tog gärna min tillflykt till henne när det var "tight" hemma.

Läs mer: Okänd morfar återfunnen

Farfar Johannes kom från Bohuslän

Bengt G Jacobsson Familystories 19 maj 2024

När Johannes föddes 1 januari 1859 i Frändefors, Dalsland hade de just flyttat därifrån till Tjärtakan som ligger drygt en mil västerut. Tjärtakan var en typisk jordbruksbygd utefter en grundare dalgång väster om Frändefors och vad jag känner till så var de egendomslösa dvs torpare. Tio år senare flyttar familjen till Hjärtums församling, till en gård strax sydväst Trollhättan som heter Vesten.

Det var en mycket stor arrendegård som ägdes av staten, det som hette Domänverket under större delen av 1900-talet. De fick bo på Öfvergårdens Nytorp och där återfinns familjen i husförhörslängderna ända fram till sekelskiftet. Barnen fick efternamnet Jakobsson. Kristina var förstfödd, sedan kom Johannes, Karl, Anders, Otto och Adolf. Fadern Jakob Andersson blev anställd vid Vesten som snickare och det var väl där som Johannes fick sina första kunskaper i yrket.

Hästefjordsprojektet

Åren 1863 - 1867 var omvittnat riktiga svältår och stora skaror emigrerade till Amerika från hela landet.  Vesten i Hjärtums församling ligger drygt 3 mil söderut från Tjärtakan och redan innan familjen flyttade till Vesten 1864 påbörjades ett mycket stort sjösänkningsföretag med bröderna Carl och Michael Koch i spetsen. Det var ett mäktigt företag som syftade till att få fram och säkra odlingsmöjligheterna på  drygt 1500 ha ny mark på bottnarna av Hästefjordsjöarna. Från Tjärtakan där familjen bodde när projektet startade var det bara 12 km och från Vesten dit familjen flyttade 1869 var det knappt 2 mil. Det är ganska givet att det stora projektet var ett vanligt samtalsämne i många familjer i omgivningen, förhoppningar om att få jobb där var säkert stora. Under en period fanns det hela 800 personer anställda och det var mest fråga om manuellt arbete som att gräva, spetta, spränga och kärra jord. I en tidning från Skövde finns bild på hur två man bär flytande nitroglycerin i en inbäddad damejanne till projektet. Det berättas om Carl Koch att han varje vecka inspekterade projektet och kom åkande med häst vagn från gården Vågsäter som ligger ca 2 mil väster om Hästefjordsjöarna. Bilden visar Carl Koch och händelsevis med kryckan med silverhandtag inte helt olik den som Johannes hade hemma på Vågsäter

Slutsatser

Så, det är mycket troligt att Johannes och hans familj var mycket intresserad av Hästefjordsprojektet och från mitten av 1870-talet är det minst lika troligt att Johannes sökt arbete där. Han kan vördsamt ha sökt anställning där hos löjtnant Axel Sahlin som var företagets arbetschef och indrivare. Om Johannes fick någon anställning vet ingen men han kan ha sett Carl Koch komma i ståtlig hästdragen vagn från Vågsäter för att göra sina inspektioner. Här föddes nog tankar hos Johannes - "så där skulle jag också vilja bli". 

Men redan vid 1880-talets början torde de mesta av sjösänkningsaktiviteterna varit avslutade - nu var det bara vanligt odlingsarbete som gällde och Johannes hade ingen mark. Så lika troligt är väl att Johannes nu starkt kom att fundera på att dra västerut - flytta till Amerika. Enligt legenden, omtalad av mina släktingar i Trollhättan, så var bröderna Johannes, Adolf och Anders i Göteborg för att förbereda resan till Amerika men där kom något i Johannes väg så att kosan i stället styrdes till Jämtland och Borglunda. Och visst - där kunde han med tiden åka i egen "trilla" på sommaren och i stilig släde på vintern.

  • Borgsathome
  • Goran McArnold
  • Skriv och Läs
    • Logga in till Skriv o Läs