Trafiklinjen Höglunda - Hammarstrand över Kälarne
Med start längst österut i Koviken hämtade Tage själv de första krukorna och där vände han västerut och jag kunde kliva på i Vågsäter, sedan vidare västerut genom byarna Borglunda, Höglunda tills vi var halvvägs till Bomsund där vi vände vid Viklundsgården. Sedan drog färden mot Kälarne via Lillbäcksriset, Västerövsjö, Västanede, genom Kälarne, till Ansjö, sedan åter till Kälarne och därifrån till Håsjö, upp i Håsjö by för att vända där och sedan vidare mot Ragunda och sedan till Hammarstrand till mejeriet. En eller par gånger i veckan utsträcktes hämtning av krukor ända bort till byn Hällesjö, sydost om Kälarne. Den dagliga körsträckan uppgick till ca 85 km och med Hällesjöturen tillkom ytterligare drygt 20 km. Så visst vet jag att det fanns många kossor i byarna och att det fanns mycket mjölk men naturligtvis räknade jag aldrig vare sig kor eller krukor men med lite enkel matematik borde det ha varit minst 220 krukor en vanlig sommardag om genomsnittskrukan var på 25 liter. Någon kvarvarande mjölkpall utefter linjen finns nog inte längre och den undre bilden har jag hittat på nätet.
Kruklangare
Sommaren 1958 fick jag kruklangarjobbet för hela sommarlovet och det ledde fram till mina första intjänade pengar och en tuff men nyttig livserfarenhet.
När jag klev på mjölbussen kl 07 på morgonen hade min mor Ruth redan varit igång flera timmar för att mjölka korna och fyllt mjölkkrukan eller ibland två krukor. Efter det såg hon till att väcka mig och ordna frukost åt mig och sedan strax innan klockan 7 tog jag våra egna krukor upp till mjölkpallen och började min arbetsdag som kruklangare. Mjukstart för mig och men helt vanlig dag för mor som började sin dag före 05.
Så här fin kärra fanns inte i Vågsäter utan vi hade en lågbyggd skottkärra helt hemsnickrad av trä som hade en betydande egenvikt. Den här bilden här visar inte mig utan det är John Erik Johansson bror Ragnar. Visst fanns det många kor på bygden men i vart fall mjölken i krukan jag tog upp till vår pall kom från den här kon eller så var kanske hennes mor men garanterat hette hon Maja.
Första mjölkpallen på morgonen kom redan vid Valle Sjöbergs efter ett par km och vi rullade fram på vänster sida av vägen där även mjölkpallarna var placerade. Ut genom bussdörren, upp med en fot ovanpå bakdäcket och sedan var det bara att svinga sig upp på flaket, gå över på andra sidan och böja sig ner över sidolemmen och lyfta upp krukorna och sedan stuva in dem längst fram på flaket. Efter Valles mjölkpall kom Anna Lindes, Palms, Hanns, John Jönssons osv. När det var fint väder blev jag oftast kvar på flaket ända upp till Viklunds, men var det regn och rusk fick jag komma in tidigare. Så fortsatte hämtning av krukor ända fram till sista mjölpallen strax efter Håsjö. När vi till slut kom fram till mejeriet Hammarstrand brukade vi väga in omkring 5 500 kg mjölk men under de fetaste sommardagarna kunde det vara strax över 6 000 kg. Någon gång blev det nödvändigt att ta in de sista krukorna i busshytten då hela flaket blivit fullt. Jag minns att vi en sådan dag även hade flera passagerare i hytten och då fick de sista krukorna hängas fram till på bussens cykelställ.
På de flesta gårdarna levererades mjölken i en till två krukor om 15, 20 eller 25 liter och dessa var det inga större problem att lyfta på, men på några storgårdar kom mjölken i 30 eller ibland 50 liters krukor och då gällde att ta i. Så här kunde det se ut på mjölkpallarna och ibland hade man en gemensam pall för flera smågårdar. För att kruklyften skulle gå bra gällde det att Tage körde så nära mjölkpallarna som möjligt och en marginal på 10 - 15 cm till flakkanten var standard. Och så var det nästan alltid - Tage var suverän på det. Fast i bland var det inte möjligt så nån gång hände det att jag fick stå med ena foten på mjölkpallen och det andra på flakkanten för att kunna lasta på krukorna. Det tog sin lilla tid att stanna och lasta alla krukor och köra hela sträckan fram till mejeriet i Hammarstrand och jag vill minnas att vi var där omkring 10 tiden. Hanteringen av krukor så här långt var ju mest att lyfta, släpa och stuva in på flaket men uttrycket "langa krukor" kom väl till pass när vi kom till mejeriet.
Tage var en suverän chaufför på mjölkbilen och många gånger var det svårt att komma till mjölkpallarna och ibland måste det backas till pallen på grund tillfälliga hinder - nån bil eller traktor med vagn skulle fram osv. I artikeln Staffans timmer här på sidan finns en berättelse hur det kunde vara att åka med Tage Mattson. Staffan, hans son blev också lastbilschaufför, (skriv in Son of his father i sökrutan på sidan).