Linjetrafik med tillstånd
Tage bedrev linjetrafik för gods- och personbefordran och för det behövde han ha Länsstyrelsens tillstånd, ett tillstånd som årligen behövde sökas på nytt. Mjölkbilens hytt rymde 9 sittande passagerare, 5 i bakersta raden, 3 på sätet till vänster om motorhuven och 1 på klaffstolen bakom Tage. Det var sällan fullsatt i bussen så klaffstolen var mest förbehållen mig. Tage tog returgods från järnhandeln i Hammarstrand eller järnvägsstationerna i Ragunda och Kälarne i den mån det fanns utrymme. Tage hanterade också betalning av godsleveranser med så kallad efterskottsbetalning. Tages mjölklinje hade en betydande del i östra Jämtlands kommunikationer - lite på tvärs kan man säga eftersom övriga busslinjerna främst gick till eller från Östersund
Arbetsbok för minderårig
Det var först 1949 som det kom en Arbetarskyddslagstiftning värt namnet och för att jag skulle få jobba en hel sommar som minderårig krävdes mina föräldrars medgivande och att det utfärdades en arbetsbok för mig. Jag skulle också undersökas och dokumenteras av en läkare och det gjordes av doktor Bank i Ragunda. I boken finns också angivet vilka arbetsuppgifter som var tillåtna för mig som minderårig och helt klart skulle jag inte ha fått jobba som kruklangare sommaren 1957. Sommaren 1958 hade jag ännu inte fyllt 15 år men skulle göra det vid årets slut, så lite till nöds kunde jag ändå få jobba som "på en fabrik eller verkstad" och så var det ju. Kollar man på stämpeln här så ser man att det är pastorsämbetet i Stugun som slutligen stämplat och undertecknat arbetsboken. Kan tyckas konstigt med dagens ögon men det var väl under 1950-talet som kyrkan fick lämna från sig ansvar för ungarnas utbildning
 |
|
|
.