Kan det vara värt så mycket?
Plötsligt föll hans blick på en artikel om ett stort fastighetsköp på västkusten. Det var Munkedals Ab bolag som hade köpt en skogsfastighet på närmare 2 000 ha. Jonas var naturligtvis intresserad av köpeskillingen eftersom fastigheten bara var lite större än hans egen. Bolaget hade betalat 250 000 kr! Det visade sig att säljaren var ett dödsbo efter en verklig entreprenörsfamilj, Carl Zimson-Koch och familjen hade varit mycket engagerad i ett stort sjösänkningsföretag i Dalsland. Det var Hästefjordens sjösänkning och de hade hållit på i över 20 år och i början av 1880-talet hade företaget burit frukt och man hade bärgat stora skördar några år. Men snart hade kostnaderna för underhåll av dammar och kanaler blivit oöverstigliga, vattnet trängde genom vallarna och den ekonomiska katastrofen var snart ett faktum. Det blev mer än vad Carl Zimson-Koch mäktade med, han avled 1886. Bolaget som köpte fastigheten var främst intresserad av skogen till sitt nya pappersbruk i Munkedal, så tillhörande jordbruk, ekonomibyggnader, tegelbruk och ett vattendrivet sågverk blev utarrenderat till en lokal familj på trakten. Jonas läste med stort intresse och tänkte, den sågen skulle man ha.
Precist som här - fast tvärt om
Så märkvärdigt, tänkte han, så mycket där som var som här. Där sänkte man en stor sjö för att få fram odlingsmark, här sänkte man en stor sjö för att kunna flotta timmer. Man lyckades med det, fick dessutom odlingsmark på köpet, men både där och här tvistar man nu om ägandet till marken och kostnaderna för att underhålla den, familjen Koch som den drivande kraften stupar på affären, den som köper hans mark vill åt skogen och flottningsleden för att göra papper. Där finns nu en såg men inte någon skog att såga i den. Här i Borglunda finns skog men inget sågverk. Minsann, mycket märkligt och mycket intressant! Jonas beställde in en ny konjak och lät tankarna flyta i väg. Han hade också fascinerats av alla som hade klivit av tåget, en del kom finklädda, kanske direkt från storstäderna söderut och andra kom i mycket torftiga och trasiga kläder. Kanske skulle man ta reda på vad en resa tur och retur Göteborg skulle kosta.
Dagen därpå kom Jansson från stallet med skrindan och de styrde åter färden mot Borglunda. Anna-Greta och Elias var mycket uppspelta, de pratade i mun på varandra och frågade om allt möjligt de hade fått se. Jonas satt mest tyst för tanken på att göra en resa till Göteborg för att försöka finna någon som kunde hjälpa till att bygga sågverket hade nu tagit fast form. Han tänkte på hur det var med familjen hemma på gården. Den förestående höbärgningen måste avklaras, han måste besöka banken och kom slutligen fram till att han skulle kunna ge sig iväg om en månad.