Ändrade planer
Någon Amerikaresa blev det ändå inte för när de hade varit hemma på Vesten några veckor hade en välklädd herre kommit till Vesten med hästskjutsen från Trollhättan och berättat att han sökte efter Johannes. Det var en helt främmande herre som kommit långväga från, det framgick snart när han kommit in i torpstugan och förklarat sitt ärende. Han hette Jonas Paulsson Hann och kom närmast från Wågsäter där han hade träffat Löfvner och så fortsatte han.
- Jag ville se hur ett vattendrivet sågverk är konstruerat, om det är svårt att bygga, hur mycket vatten det kan behövas för driva verket. Löfvner var nu inte den bästa att berätta om det, han är ju en driven arrendebonde men någon sågverkspatron är han inte. Men så berättade han om dig, att du Johannes nog skulle vara en rätte för det, han till och med visade kopia på vitsorden han givit dig Johannes. Så nu kanske du kan berätta för mig så kanske jag ger dig uppdrag att bygga ett sågverk. Så hade det låtit när Jonas Hann kom till Vesten och snart var de i djupt samspråk om hur ett vattendrivet sågverk skulle kunna byggas.
- Men var kommer du ifrån då, frågade Johannes
- Jag kommer från Borglunda i Jämtland där det finns hur mycket storskog som helst.
- Det var långt bort det också, fast lite närmare än till Amerika och vi är på väg dit nu. Men, vad hade du tänkt betala då?
Så hade de resonerat vidare och det hela slutade med att Jonas hade städslat en byggmästare för sitt sågverk. Så gick det till när Johannes vände kosan mot Jämtland i stället för Amerika och lite molokna blev allt Anders och jag. Johannes var ju vår storebror som hittat en egen utkomst som nu lämnat oss åt vårt eget öde..
Johannes och Adolf
Fast så illa blev det inte för redan året därpå, 1890 fick jag brev från Johannes där han sade att nu måste du sätta dig på tåget och komma upp och hjälpa till att bygga. Vi håller på med dammen till sågverket nu och då är det en massa finlir med vattenhjulet, sånt som du är bäst på. Så blev det och större delen av året var jag i Boglunda och tillsammans med Johannes byggde vi sågen som blev klar för att användas vid nästa vårflod. Men redan under sommaren började det synas vad Johannes och Anna-Greta hade haft för sig i sänghalmen, hon var med barn. Johannes berättade för mig om deras tankar om att gifta sig och hur omöjligt det verkade. Hur ska det gå till hade jag undrat, du har ju inget att komma med.
- Jo, så är det och Jonas är inte nådig på mig nu. Men till slut hade de ändå kommit överens och i mitten på december 1890 gav Jonas Paulsson Hann sitt samtycke till giftermålet vid den officiella lysningen i Stuguns kyrka. Bröllopet gick sedan av stapeln under julhelgen.
Adolf rycktes tillbaka till verkligheten av konduktörens utrop: "Kälarne nästa" . "Nu är det jag som ska tillbaka hit för att hand om följderna av mina älskogsnätter med Brita och här blir det varken guld eller gröna skogar" tänkte han när han klev av på perrongen. Där stod Johannes dräng och väntade på honom och snart satt de på hästskrindan och rullade fram genom skogarna till Wågsäter.
Nästa gång träffar vi också Brita, BGJ