Föreningshuset som nu kallas Höggården uppfördes av Höglunda och Borglunda byggnadsförening 1912 men för att bli medlem i den föreningen skulle man vara aktiv medlem i IOGT Logen 3645 Gesund. Det är lite kul att det var just nykterhetsrörelsen som byggde Höggården och att man idag istället samlas på temat "After Work". Men som vanligt då var det föreningslivet i alla former som utgjorde de stora mötesplatserna och ramen för mycken samvaro. Mycket om historien och alla verksamheter som funnits på föreningshuset under åren finns berättat om i Höglundaboken som gavs ut 2001 vid byns 250-årsjubileum.
Hypnotisörer och tankeläsare
Det är inte lätt att komma ihåg alla olika program som visades men trollkarlar och tankeläsare fick vi se mer än en gång. Jag kommer i håg namnen och med hjälp av dagens internet finner man mer information. Det fanns två kända magiker, en med artistnamnet Dr Marthelli och den andre med namnet Martinelli. Med så lika namn ville de väl dra nytta av varandras kändisskap. Dr Marthelli roade publiken med hypnotisering. Han fick sina medier att bli berusade av vanligt vatten, dansa med sopkvastar, meta efter fisk i hinkar mm. Jag kommer mycket väl ihåg den gången när han kallade upp några ur publiken, bland annat bröderna Lindsten och ett par till. Han hade ställt fram några stolar på scengolvet och sa åt Ruben och Pelle och de övriga att de kunde sätta sig på stolarna men att de skulle vara försiktiga, för stolarna var heta. Alla gick runt och försökte men ingen av dem kunde sätta sig på de inbillat heta stolarna under den seansen.
En dansk och en svenska - paret Truxa var mycket kända. De var de populäraste underhållarna i landet ett tag före TV-ns breda genomslag och en gång uppträdde de på föreningshuset – då blev de kända. Vi fick vara med om en fantastisk föreställning som var uppbyggd kring olika tankeläsningsexperiment. Så med fru Truxa sittande på scenen med hårt förbundna ögon gick herr Truxa runt bland publiken och letade. Av nån i publiken fick han en märkesnål som som han sedan placerad på en plats – han fäste den på väggen mot publiken till vänster om scenen. Sedan skulle fru Truxa lista ut vilket föremål det var och vart det fanns. Naturligtvis lyckades de och på ett sätt som ingen kunde förstå och än idag kan vi på Wikipedia läsa: Till och med specialavdelningen på Scotland Yard i London var totalt förbluffade när man kontrollerade paret Truxa. Alla försök till avslöjanden var förgäves. Truxa framhöll alltid att han och Gulli var entertainers, ingenting annat.
Nya Guinea
Nasalt och nästan genom näsan berättade Sten Bergman om urfolken på denna ö som ingen av oss visste något om. Sten berättade om urfolken som aldrig hade träffat en människa från västvärlden och där någon från stammen svarade på den givna frågan: Näe inte jag, men min far var med om att jaga upp några från en annan stam i närheten och faktiskt tillagade en segermåltid på några av de besegrade. Hemska tankar. De flesta av oss hade då bara hört Sten Bergman på radion men nu fanns han där bland oss, mitt i lokalen, i mörkret bakom en diabildprojektor där svartvita bilder matades fram en efter en till rösten – ”på nya guinea har dom inga kläder utan bara ett skynke kring midjan och männen dom har sin ...” Så löpte berättelsen vidare och där satt vi och tänkte – har du verkligen varit där?
Swing och vokalekvilibrister
Benny Goodman och Glen Miller var de stora amerikanska jazz- och dansbanden som vi fick höra under 1950-talet och hemma på vår första och enda skivspelare snurrade snart Glen Millers samlingsskiva som gavs ut efter krigsåren men nu som LP-skiva av vinyl.
På dansbandsscenerna i Sverige kom efterföljare till dessa och på föreningshuset spelade Almstedt-Lind kvartetten och de dansanta kom i stora skaror. Det var Gunnar Almstedt på kontrabas, Ove Lind på klarinett, Bengt Hallberg på piano och slutligen Alice Babs som sångerska, alla fantastiska artister som också blev internationellt erkända.
De spelade minst en gång på föreningshuset och då var stämningen hög och det var fullpackat på dansgolvet. Som vokalist var Alice Babs helt unik och många kommer säker ihåg en period i slutet på 1950-talet när hon uppträdde med sina danska vänner Ulrik Neuman och Swend Asmussen. Under artistnamnet Swe-Danes gjorde de många fantastiska uppträdanden och ett av de bästa var naturligtvis på föreningshuset i Höglunda.
Teater
Jag är helt säker att man nån gång omkring 1956 visade en av de riktigt klassiska teateruppsättningarna på föreningshuset. Jag tror att det var Medea, en klassiker från den grekiska mytologin. Svår att förstå för en 13-åring som därför mest försökte förtränga träsmaken från de hårda träsitsarna.
Rock-Olga
Varje gång man gör ett försök att minnas vilka som uppträtt på föreningshuset så landar man förr eller senare på Rock-Olgas uppträdande då det riktigt stora publikrekordet sattes och då man blev nödd att sätta in extra förstärkning under läktaren för att den inte skulle rasa. Från Östersund och Sundsvall kom raggarna i sina stora bilar och man trodde att nu blir det holmgång. Men inte - det slutade med att alla skrålade: I will never forget what youve done to mee ....
För mig är det svindlande att tänka på vilka fantastiska artister som uppträtt på föreningshuset. Vi måste med beundran och tacksamhet vända våra tankar till dem som ville och kunde genomföra sådan arrangemang i en tid som en del idag ser tillbaka på som fattig på såväl kultur som livets nödtorft. Ordnade och beställde gjorde man förmodligen med vanliga handskrivna brev, utan epost, internet och YouTube.
BGJ