Den vägen .. avser den landsväg som nu går utefter södra sidan av Gesunden och mor berättar om hur hon vid 18 års ålder flyttar till Östersund för att bli piga åt bagare Bergström i Lungvik: Den hade inte blivit färdig förrän under hösten (1923). Jag minns att jag fick åka båt över sjön, där var det bilväg och jag åkte med Paul Hann som hade busstrafik till Östersund. Väl kommen till stan blev jag placerad på Gamla gestgivaregården. Där satt jag och väntade tills brödskjutsen från Bergströms bageri i Lungvik hämtade mig, för det var ju där jag skulle bli piga. Vi var två pigor där, en som var lite äldre som skulle sköta "lagård" och större sysslor. Jag skulle hjälpa till i hushållet, för fru B var inte så frisk då, och så hade jag brödräkningen, så fick jag springa med brödkorgar till närbutikerna och mycket mera.
Efter kanske två år så flyttade mor till Storlien för att arbeta som kallskänka på Storliens högfjällshotell och där fick hon ju lära sig matlagning 
på alla möjliga vis och hon fick naturligtvis lära känna flera nya vänner och arbetskamrater. Från den tiden finns det några fotografier, bilden här närmast är troligen tagen just i Storlien, sommartid, ledig från arbete när beläggningen var liten på hotellet, ett tillfälle när hon kunde klä upp sig och känna sig lite fin. Bilderna till höger är från arbetet i köket men också från andra tillfälliga ledigheter. Järnvägen till Storlien och Trondheim blev klar 1882 och i samband med detta så byggdes Storlien Högfjällshotell. På den tiden var det främst svenska kungligheterna som roade sig på hotellet och auran av kungligt hotell höll i sig en bit inpå 1900-talet och så var det nog när mor arbetade där. Här några bilder från både arbete och ledig tid.
Ruths tid i Storlien avslutades i slutet av 1928 då hon råkade ut för det som så många flickor gör - hon blev med barn utan att vara gift! Det var förskräckligt men inte alls ovanligt och vår äldsta syster Sonja föds i december. Mor hade då inte något annat val än att återvända till torpet i Vågsäter.