Torpet i Vågsäter var säkert inte i något bättre skick än tidigare. Där bodde fortfarande Per-Massa nu 83 år gammal och det var mormor Karin som nu var 46 år gammal som tog hand om honom och dessutom, de egna barnen som fortfarande var hemma - Emma 15 år, Ivar 12 år och Svea 10 år. Så kom Ruth med lilla Sonja! Men allt var inte som förr då "storbonn" nu hade avlidit under året och jag anar att farmor Anna-Gretas hand fanns med som en god kraft i bakgrunden även om det var Ingemar och Elin som styrde i Vågsäter.
Men det var inte lätt för mormor och många har undrat hur det kom sig att mormor Karin blev mor till fem barn utan ha varit gift - en föga hedervärd situation tyckte många. 
Jag tror svaret är att finna i hur det var när hennes första barn Arthur föddes i februari 1901. När barnet skulle döpas så antecknar pastor Axel Nilsson i Stuguns församlings dopbok, i fältet för barnets föräldrar: "Fader överstruket, Moder: Katarina Forsberg, torpardotter i Borglunda, som hos mig vägrat att få detta barn antecknat som sitt den 9/6 1901" Det här upptäckte jag alldeles nyligen när jag tittade i dopboken över nätet. Det är en brutal anteckning och jag tror att Karin med den ville säga att det här barnet har tillkommit mot hennes vilja. Och det kan väl vara en förklaring till varför mormor Karins vandel blev förstörd. Här finns också förklaringen till varför det alltid drog en mörk skugga över min mors ansikte när jag frågade om vem som var hennes eller hennes syskons far. Utan att spekulera något om vem som skulle vara far till Arthur kan vi konstatera att Karin tog hand om Arthur på det bästa sätt hon kunde, men också att Arthur tillsammans med brodern Ivar byggde ett sk Per-Albintorp åt Karin i mitten av 1930-talet. Då hade även Per-Massa avlidit, 89 år gammal och Katarina Forsberg fick egen lagfart på det nya torpet.