Berättelsen om Swordfishplanet som landade i Krycktjärn har nu lästs snart 4 500 gånger under fyra år så en del finns att tillägga. Planet startade verkligen från HMS Furious vid den 22 september 1940, driftvärnet vid Krångede kraftverk hade planet i siktet på luftvärnskanonen och kunde ha skjutit ner det när det vände vid sjöänden, planet landade slutligen i Krycktjärn utan större missöden. Med stor säkerhet fanns det bomber kvar under vingarna som till slut dumpades i Gesunden. Men – och det måste poängteras – berättelsen om vad som hände under färden från havet utanför Trondheim till kraschen i Krycktjärn har jag själv hittat på även om början och slut är sann.
Vilka var först vid Krycktjärn
Det var först 2012 som jag fick höra en mer sammanhängande berättelse om kraschen och främst från gamla Krångedebor som i kraftverkets driftvärn hade stått med fingret på luftvärnskanonens avtryckare och tvekat. För Strömsnäsborna var det en stor händelse då flera hade sett planet och flyga fram och tillbaka längs med sjön men också sett att det hade släppt något från planen i Gesunden innan det slutligen landade. Flera kom med sina lådkameror och fotade. Först på plats var nog John Ajax från Strömsnäs och lite senare kom Gösta Sundberg och sedan Henning Höglund, Höglunda.
På den här bilden som togs av John Ajax kan man se undersidan på planet där det verkar finnas fästanordningar för bomber av något slag. Planet hade alltså inte burit någon torped då det inte kunde bära både torped och bomber, så egentligen borde jag ändra på historien om vad det gjorde i Trondheimsfjorden. Fast planet hade nog inte heller släppt bomber där för enligt källmaterialen (se länk på nästa sida) var "bomräderna föga framgångsrika då vädret var mycket dåligt " och räderna betraktades som misslyckade då de inte kunnat finna mål och släppa bomblasterna.
Johan Ajax som nu kanske är den ende kvar i livet med minnen från händelsen berättar: "Det var bara 3 st skäggiga engelsmän. Det hade en gummiflotte som de tog sig in till land med. Då polisen från Stugun som hette Persson kom dit så frågade de polisen om de fick hämta whiskyflaskorna som låg i planet. Ungdomarna i byn slaktade och plundrade planet. De skruvade av hjulen och mycket mer från planet. Då var planet uppdraget på land uppemot Krycktjärnbuan. Planet hade varit i Norge och bombat tyskarna 1942. Tidningarna skrev om det. De släppte ner något i Gesundsjön, man trodde det var övergivna bomber som inte att gått i väg”. Så därför är det mycket troligt att bomberna ligger kvar på botten av Gesunden utanför Strömsnäs. Kanske dags för en dykexpedition?
Gösta Sundbergs och Henning Höglunds bilder
Efter tyskarnas invasion av Norge i april 1940 gjorde engelska örlogsmän vad de kunde för att förstöra tyskarnas försörjningslinjer sjövägen. Genast efter invasionen började allierade trupper besätta området kring Narvik för att strypa utskeppningen av järnmalm och snart hade man sänkt stora krigsfartyg i hamninloppet, både egna och tyska så att hamnen blockerades. Under september och oktober gick hangarfartyget HMS Furious på jakt efter tyska krigsfartyg som fanns i de djupa nordliga fjorderna. På fartyget fanns 18 Swordfish Mk1 och 9 Blackburn Skua. Källa Rolph Wegmann.
Swordfish Mk1 var en riktig arbetshäst som användes till en rad olika stridsuppgifter. Först byggdes det för att bära en torped på 730 kg men det kunde också bestyckas med 3 sjunkbomber eller 6 lättare bomber på 112 kg. Kanske är det just sådana som ligger på sjöbotten utanför Strömsnäs fastän källmaterialet påstår att man "fällde lasten" i Trondheim, för vad skulle det annars vara kvar? Möjligen skulle det kunna vara den akterliga kulsprutan med kaliber 7,7 mm.
Operativ flygtid för planet uppgavs vara 5,5 tim med full last och något mer efter släpp. Med största sannolikhet fick verkligen Swordfish i Krycktjärn "soppatorsk" vid Gesunden, så även om någon från Strömsnäs berättat att man "slangade flygbränsle" så kan inte det ha varit många liter.
Planet hade en otrolig förmåga att lyfta i låg hastighet och det berättas att det var tillräckligt att putta iväg det i 55 knop över banan på hangarfartyget så kunde det lyfta. Vid anfall med torped var rutinen vid släpp att planet skulle gå ned till 5,5 meter över havsytan och helst inte på mer än 1 km avstånd från målet. Just att komma så nära målet var svagheten med torpedering från luften då risken att träffas av luftvärn var mycket stor.
Swordfish moderniserades och kom 1943 ut som Mk II med undre vingen plåtlädd så att den kunde avfyra raketer och som Mk III som blev det första flygplanet med radar som kunde leta mål på havsytan.
Bestyckning av Swordfish
Lätta bomber - dykbomber - lastas på Swordfish och kanske var det just sådana som fanns på planet som landade i Krycktjärn. Dykbomber användes för att bekämpa ubåtar då de med hyfsad säkerhet kunde träffa identifierade mål under havsytan. Säkerligen skulle det varit mycket ohälsosamt att landa med dessa kvar under vingarna.
Swordfish Mk1 är också känt för att ha satt in den avgörande torpedträffen på det gigantiska slagskeppet Bismarck. Flera Swordfish gjorde desperata försök att komma så nära Bismarck att torpederna skulle nå fram men de flesta blev nedskjutna av luftvärnet men några kunde undkomma träffar genom att flyga under den lägsta kulbanan som Bismarck förmådde. Ett av planen lyckades släppa en torped som nådde ända fram till Bismarck och träffade roderstocken som då fastnade i svängt läge. Det blev början på slutet.
Regissören om händelsen och han berättar att när väl Bismarck inte kunde fly blev skeppet helt omringat av engelska krigsskepp och efter att de tillsammans avlossat 2 870 granater så sjönk bjässen till slut. Swordfish skickar i väg torpeder mot Bismarck, se 1 tim 36 min History Chanel har även dokumenterat händelsen.