Gösta Sundbergs och Henning Höglunds bilder
Efter tyskarnas invasion av Norge i april 1940 gjorde engelska örlogsmän vad de kunde för att förstöra tyskarnas försörjningslinjer sjövägen. Genast efter invasionen började allierade trupper besätta området kring Narvik för att strypa utskeppningen av järnmalm och snart hade man sänkt stora krigsfartyg i hamninloppet, både egna och tyska så att hamnen blockerades. Under september och oktober gick hangarfartyget HMS Furious på jakt efter tyska krigsfartyg som fanns i de djupa nordliga fjorderna. På fartyget fanns 18 Swordfish Mk1 och 9 Blackburn Skua. Källa Rolph Wegmann.
Swordfish Mk1 var en riktig arbetshäst som användes till en rad olika stridsuppgifter. Först byggdes det för att bära en torped på 730 kg men det kunde också bestyckas med 3 sjunkbomber eller 6 lättare bomber på 112 kg. Kanske är det just sådana som ligger på sjöbotten utanför Strömsnäs fastän källmaterialet påstår att man "fällde lasten" i Trondheim, för vad skulle det annars vara kvar? Möjligen skulle det kunna vara den akterliga kulsprutan med kaliber 7,7 mm.
Operativ flygtid för planet uppgavs vara 5,5 tim med full last och något mer efter släpp. Med största sannolikhet fick verkligen Swordfish i Krycktjärn "soppatorsk" vid Gesunden, så även om någon från Strömsnäs berättat att man "slangade flygbränsle" så kan inte det ha varit många liter.
Planet hade en otrolig förmåga att lyfta i låg hastighet och det berättas att det var tillräckligt att putta iväg det i 55 knop över banan på hangarfartyget så kunde det lyfta. Vid anfall med torped var rutinen vid släpp att planet skulle gå ned till 5,5 meter över havsytan och helst inte på mer än 1 km avstånd från målet. Just att komma så nära målet var svagheten med torpedering från luften då risken att träffas av luftvärn var mycket stor.
Swordfish moderniserades och kom 1943 ut som Mk II med undre vingen plåtlädd så att den kunde avfyra raketer och som Mk III som blev det första flygplanet med radar som kunde leta mål på havsytan.