Om Swordfish Mk1 var fulltankat skulle de kunna vara i luften 8 -10 timmar men de hade startad från basen med full last och de hade redan varit i luften i mera än två timmar. McLeod trodde att de hade möjlighet att vara i luften i minst ytterligare 5 timmar innan tankarna blev torra.
We can''t make it to Furios ropade McLeod till de andra, vi måste vända, vi styr österut mot Sverige. McLeod gav order till Morgan att leta på kartor över Sverige. Kartor, undrade Morgan, här finns inga kartor, i vår färdplan finns bara några sidor med anteckningar. Let me see – om vi far rakt öster ut och räknar från kustlinjen bör det vara kanske 120 km tills vi passerar gränsen, men vi måste stiga högt, vi måste upp på minst 6500 fot för att med säkerhet komma över bergen. Finns det några landningsbanor där frågar McLeod. Vet inte, finns inget antecknat heller, blev svaret!!
Så var det 1940 när engelsmännen gick in kriget mot Hitler, de hade mycket lite eller ingen alls information om hur det såg ut i norra Sverige mer än att gränsen mot Sverige utgjordes av en hög fjällkjedja. I norra Sverige fanns inte särskilt många flygfält men på Frösö fanns en liten landningsbana med fyra Junkers lätta bombplan stationerade. För besättningen på Swordfish L2860 fanns dock en ännu viktigare oklarhet att fundera över, nämligen om Sverige var fiende eller vän vid den här tidpunkten av kriget. Den svenska regeringen hade nyligen deklarerat sin neutralitet så man skulle inte delta i kriget på någons sida. Innan neutralitetsförklaringen hade nog ändå Sverige uppfattats som mera tyskvänligt än neutralt. Gustav V gav senare sitt stöd till Hitler vid invasionen av Sovjetunionen. Förmodligen var oklarheten om Sveriges hållning den mest brännande frågan för besättningen och nu var man på väg över Kölen och det var bitande kallt. McLeod räknade och insåg att man redan hade gjort av med mer än hälften av bränslet man haft.