Jag har nu i olika perioder hållit på med släktforskning och Vågsäters historia i 30 år och många gånger har jag landat i Strömsnäs och soldattorpet på "annersia". Från men också till torpet här och ett annat torp i Strömsnäs går en massa tanketrådar som alla gett mig stor förståelse för den icke pekuniära delen av "morsarvet". Vinjettbilden till inlägget är tagen av Nils Persson Strömsnäs i nutid med drönarperspektiv. Jag har tagit mig friheten att manipulera den och fått fram två torp som speglar sig varandra - det ena kanske tittar bakåt och det andra framåt i tiden.
Från maj 1870 fram till mitten av 1890-talet var min mormors far Petrus Mattson (Per Massa) kontrakterad på soldattorpet. Rotehållare för Strömsnäs by var Jonas Andersson, Martin Simonsson, Eric Mattson, Anders Mattsson, Nils Nilsson, Ivar Simonsson, Eric Mårtensson, E Qt Gisslen, Nils Petter Gisslen.
- Den första tråden fanns direkt när jag växte upp hemma - det hade ju funnits två tidigare soldater i vår lilla by och det var just Per Massa, min mormors far men också Per August Backman, före detta jägaren som hade kommit till byn från Oviken. Jag fick höra flera olika berättelser om dessa soldater - de var inte alltid helt överens. Intressant nog så har deras namn fått ge namn på två mindre avgränsade myrmarker en bit upp på skogen. Från Per August drar också en fet tråd mot en annan känd person på Borglunda, men på min fars sida.
- Nästa givna tråd är ju att Per Massa med sin familj flyttade från soldattorpet till Vågsäter 1897. Där skrev han på ett torparkontrakt med Johannes Jacobsson, personen som blev min farfar. Det var den gamla typen av torparkontrakt som innebar att torparen fick bygga en stuga och bruka lite mark på bondens mark. Min mor föddes i det torpet och villkoren i torparkontraktet beskrev hon så här: "Det skulle vara 60 dagsverken om år för att få arbeta upp torpet och ta byggnadsvirke till små hus och lada och ladugård. Dagsverkena var väl mest på åkern under slåtter och skördetider samt att arbeta upp mera jord, stänga hage och sådant".
- En mer spännande tråd var berättelsen som kom på bordet ibland när vi fick besök av mostrar och morbroder: Soldaten Per Massa hade en bror Nils som redan i tonåren fick följa med andra släktingar till dåvarande Ryssland och S:t Petersburg och sedan fick jobb som skräddare i ett stort skrädderi. Det var Nordenströms skrädderi som hade fått epitetet Tsarens hovskrädderi och grundades av utvandrade jämtlänningar från Brunflotrakten. Om detta "tsarens hovskrädderi" förekom det en del berättelser i svensk veckopress under 1970- talet. Det roliga med den här tråden var att jag kunde knyta ihop den i bakänden med en berättelse skriven av en person som jag hade träffat i Östersund i slutet av 1970-talet, fast det fattade jag inte förrän 1997!
- Den här tråden börjar inte i soldattorpet men väl i det andra torpet lite längre österut i Strömsnäs där torparen Magnus Jacobsson (sick) levde med sin familj och som också flyttade till Vågsäter året innan Per Massa flyttade. Magnus bosatte sig i Bergvik, ca 1,5 km öster om Vågsäter och han skrev också på ett torparkontrakt men med Mons AB (senare Wivsta Varfs AB och senare SCA) och det var nog ett betydligt renare kontrakt som gav större möjligheter än Per Massa's. Familjens flytt dit fick på alla vis avgörande betydelse för min familj.
- Nästa tråd är direkt kopplad till Nils Person som 2014 helt oannonserat fick besök av ättlingar till Magnus Jacobssons första familj som redan under 1880-talet hade utvandrat till Amerika. De fick vägledning av Nils och förevisning av förfädernas boningar och dessutom fick jag möjlighet att finna vem som var min morfar och vart han tog i vägen (se Okänd morfar återfunnen).
- Min mor råkade finna boken Kvinnoöden i en bokhandel i Östersund i mitten av 1970-talet. Efter hon hade läst berättelsen Mellgrens änka kände hon igen några namngivna personer och en tid senare så ville hon visa mig den men just då kände jag inte något större intresse för den. Senare, nån gång under mors sista levnadsår berättade hon mera om vad som fanns i boken men också att hon hade haft tillfälle att lyssna på författaren Elise Mellgren från Frösön. För mig kom jag att känna igen Elice på mors berättelse och mor hade av själva berättelsen klurat ut att "hjältinnan" Mellgrens änka faktiskt måste vara en syster till hennes morfar Per Massa men också till hans bror Nils. Denne mytomspunne Nils som blev en av tsarens skräddare i S:t Petersburg och som hade skrivit brev till Per Massa, brev som jag själv hade sett någon gång. För att helt övertyga mig själv om hur allt hängde ihop så sökte jag upp Elise Mellgren 1997, då på ett ålderdomshem i Farsta och jodå - hon kunde verifiera hela sammanhanget bakvägen och dessutom att vi helt flyktig hade stött på varandra några gånger i Östersund under 1970. Det är en helt annan historia men med själva berättelsen om Mellgrens änka ville Elise lyfta fram det heroiska i "änkans" gärning - hon födde 11 barn mellan 1864 och 1884 och sedan, att hon i 20 år efter att maken avlidit tog hand om alla barnen och att hon efter sin död ändå bara blev ihågkommen som torparen Mellgrens änka.
Bengt G Jacobsson 20240701