Våra minnen från barndomen formas väl främst av våra föräldrars berättelser och fostran och vi får höra det som de vill vi ska tro på och ta med oss. När jag växte upp fanns det ingen som pratade om att det funnits en morfar eller en farfar, jag visste inte att det fanns sådana personer. Förhoppningsvis undanhåller vi inte nu så mycket om våra fäder och mödrar - idag finns ju möjligheten att med DNA att reda ut hemligheterna.
Farmor Anna Greta och hennes dotter Anna
Under de tidiga 1900- talet hade nog livet på Vågsäter blivit ganska 
ordnat och Johannes och Anna-Greta hade stora planer för framtiden. Det bröts ny åkermark, ladugård och andra hus uppfördes och nya barn kom till världen. John hade nu blivit 10 år och Elin 4, Anna föddes 1901, Arnold 1902 och sedan Karl 1906. Åren var expansiva och Johannes blev 1905 delägare i Backens Tegelbruk 1905 i Hammarstrand och han fick uppdrag att bygga skolan på Höglunda 1910. Men, efter konkursen i Backens Tegelbruk 1914 blev det nog lite sämre ställt med ekonomin. Av de återfunna kassaböckerna framgår att det är Anna-Greta som håller i pengarna från 1920 och framåt. Johannes blev då nog mer möbelsnickare än husbyggare. Bilden fr v: Anna, Johannes ?, Elin och Anna Greta. (foto Lina Nordin, Jamtlis bildarkiv).
När faster Anna närmade sig 20-årsåldern drabbades hon av en svår sjukdom och blev inlagd på sjukhuset i Östersund. Vilken sjukdom det var vet jag inte, det kan ha varit sviter efter spanska sjukan som härjade vilt under 1918 men troligare är att det var fråga om TBC eftersom hon blev ordinerad luftombyte. Det var ju den vanliga rekommendation för de som drabbats av TBC och lyckats överleva. Det är nu det spännande inträffar - hon fick verkligen luftombyte - och hon reste ända till Australien för att få det. Hur kan det ha gått till, Anna var ju knappt myndig?
Barndomens minnesbilder
Barbro, dotter till Anna, är min kusin och 9 år äldre än mig men sorgligt nog är inte Barbro med oss längre då hon avled i december 2023. Hon var mera jämngammal med mina äldre syskon men vi träffades då och då under uppväxtåren. Det var vid familjehögtider, kanske vid en kort cykeltur till bäcken i Koviken då man kunde passa på att få ett glas saft hos faster Anna. Så var det under uppväxten och när jag drog ut i arbetslivet hamnade jag på olika platser runt om i landet. Under mitt aktiva arbetsliv träffade jag Barbro endast sporadiskt. Bilden fr v: Annie, Barbro, Rudolf och de små, Göran och Anita Lindgren.
Så har det varit fram till sommaren 2016 när jag tog mig för att hälsa på Barbro i Flor utanför Ytterhogdal. Barbro berättade för mig om minnena från uppväxtåren, hur hon hade rotat runt i några skokartonger med fotografier och brev som hennes mor, min faster Anna, hade sparat. En dag hade Barbro samlat ihop allt detta och flyttat det till sitt rum i stugan i Koviken och sade till sin mor – det här vill jag ha och spara på. Då hade Anna helt bryskt tagit ifrån henne allt och lagt det i en hög på gården och eldat upp alltsammans. Usch, det där gamla vill jag inte prata om, sade hon till Barbro. Det måste varit många hemligheter som gick upp i rök.
Sedan plockade Barbro fram några tjocka kuvert med gamla brev och tidningsurklipp som hon lyckats rädda från Annas hemska brasa hemma i Koviken. Vi läste och pratade på och sedan säger hon: Du har väl hört talas om John Nord, drängen hos Jonas Hann som inte fick gifta sig med Anna-Greta? Så berättade hon vidare om ryktena som hade gått om att fadern till Anna-Gretas första barn inte skulle varit Johannes. Hemma hade jag hade hört om John Nord som hade en farm i Australien där Anna hade bott en kort tid men det var också det enda. För mig blev Barbros berättelse spännande och men också förfärande nyheter.