Våra minnen från barndomen formas väl främst av våra föräldrars berättelser och fostran och vi får höra det som de vill vi ska tro på och ta med oss. När jag växte upp fanns det ingen som pratade om att det funnits en morfar eller en farfar, jag visste inte att det fanns sådana personer. Förhoppningsvis undanhåller vi inte nu så mycket om våra fäder och mödrar - idag finns ju möjligheten att med DNA att reda ut hemligheterna.
Farmor Anna Greta och hennes dotter Anna
Under de tidiga 1900- talet hade nog livet på Vågsäter blivit ganska 
ordnat och Johannes och Anna-Greta hade stora planer för framtiden. Det bröts ny åkermark, ladugård och andra hus uppfördes och nya barn kom till världen. John hade nu blivit 10 år och Elin 4, Anna föddes 1901, Arnold 1902 och sedan Karl 1906. Åren var expansiva och Johannes blev 1905 delägare i Backens Tegelbruk 1905 i Hammarstrand och han fick uppdrag att bygga skolan på Höglunda 1910. Men, efter konkursen i Backens Tegelbruk 1914 blev det nog lite sämre ställt med ekonomin. Av de återfunna kassaböckerna framgår att det är Anna-Greta som håller i pengarna från 1920 och framåt. Johannes blev då nog mer möbelsnickare än husbyggare. Bilden fr v: Anna, Johannes ?, Elin och Anna Greta. (foto Lina Nordin, Jamtlis bildarkiv).
När faster Anna närmade sig 20-årsåldern drabbades hon av en svår sjukdom och blev inlagd på sjukhuset i Östersund. Vilken sjukdom det var vet jag inte, det kan ha varit sviter efter spanska sjukan som härjade vilt under 1918 men troligare är att det var fråga om TBC eftersom hon blev ordinerad luftombyte. Det var ju den vanliga rekommendation för de som drabbats av TBC och lyckats överleva. Det är nu det spännande inträffar - hon fick verkligen luftombyte - och hon reste ända till Australien för att få det. Hur kan det ha gått till, Anna var ju knappt myndig?
Barndomens minnesbilder
Barbro, dotter till Anna, är min kusin och 9 år äldre än mig men sorgligt nog är inte Barbro med oss längre då hon avled i december 2023. Hon var mera jämngammal med mina äldre syskon men vi träffades då och då under uppväxtåren. Det var vid familjehögtider, kanske vid en kort cykeltur till bäcken i Koviken då man kunde passa på att få ett glas saft hos faster Anna. Så var det under uppväxten och när jag drog ut i arbetslivet hamnade jag på olika platser runt om i landet. Under mitt aktiva arbetsliv träffade jag Barbro endast sporadiskt. Bilden fr v: Annie, Barbro, Rudolf och de små, Göran och Anita Lindgren.
Så har det varit fram till sommaren 2016 när jag tog mig för att hälsa på Barbro i Flor utanför Ytterhogdal. Barbro berättade för mig om minnena från uppväxtåren, hur hon hade rotat runt i några skokartonger med fotografier och brev som hennes mor, min faster Anna, hade sparat. En dag hade Barbro samlat ihop allt detta och flyttat det till sitt rum i stugan i Koviken och sade till sin mor – det här vill jag ha och spara på. Då hade Anna helt bryskt tagit ifrån henne allt och lagt det i en hög på gården och eldat upp alltsammans. Usch, det där gamla vill jag inte prata om, sade hon till Barbro. Det måste varit många hemligheter som gick upp i rök.
Sedan plockade Barbro fram några tjocka kuvert med gamla brev och tidningsurklipp som hon lyckats rädda från Annas hemska brasa hemma i Koviken. Vi läste och pratade på och sedan säger hon: Du har väl hört talas om John Nord, drängen hos Jonas Hann som inte fick gifta sig med Anna-Greta? Så berättade hon vidare om ryktena som hade gått om att fadern till Anna-Gretas första barn inte skulle varit Johannes. Hemma hade jag hade hört om John Nord som hade en farm i Australien där Anna hade bott en kort tid men det var också det enda. För mig blev Barbros berättelse spännande och men också förfärande nyheter.
Förträngda hemligheter
Faster Anna hade gått i folkskolan hemma, hon kunde läsa och skriva och under perioden i Australien lärde hon sig engelska språket. Naturligtvis skrev hon brev i Australien hem till mor Anna-Greta och säkerligen berättade hon i breven om John Nord. Det var dessa brev som gick upp i rök. Anna delade en och en halv månads färd över haven med John Nord, i vart fall från London till Brisbane. Båda finns med på passagerarlistan för SS Moreton Bay med avgång från London 2 januari 1923. Alldeles säkert försökte Anna under den resan få veta mer om John och vilka hemligheter han delade med Anna-Greta och hur det kom sig att hon anförtrodde sin dotter till just John för denna långa resa.
Varför skulle Anna dölja sina minnen, brevväxlingen med sin mor? Anna var ju själv ju gift i ordnade former med Einar Hillborg och hon hade väl inget att skämmas för. Eller så bar även hon kvinnors tunga arv att skydda sin mors hemligheter och såg till att breven gick upp i rök. Barbro hade ju ändå förstått att det inte var Johannes utan John Nord som var far till morfars första barn?
Kingaroy, Qeensland Australien
Faster Anna var bosatt i Australien omkring 5 år från 1923 och hennes första bosättningen var just på denna farm som John Nord vistades /arbetade på Kingaroy, Queensland.På baksidan det här kortet står det ”John Nord, Goodge via Kingaroy, Queensland
Dimridåer för tidpunkten när landstigning på Australiens skedde
När man söker efter John Nord via Ancestry eller FindMypast (för Brittiska samväldet) hamnar man på samma källor - passagerarlistorna. Det finns några från 1899, 1913, 1923 och 1925 där hans namn dyker upp vilket visar att han var en flitig resenär på de vida haven och rutten Great Britania och Australia. Fast, listan från 1913 avser faktiskt en resa till New York. Det finns också eftermälen eller dödsrunor i tidningar om honom från juni 1939. Av dessa kan man nog dra slutsatsen att det är höljt i dunkel när han faktiskt landade i Australien första gången. Via passagerarlistorna kan man spåra honom till Sverige och där till Västerheide församling på Gotland och när man väl kommit dit hittar man anteckningen i kyrkböckerna han anmält emigration till Australien redan våren 1887 och senare, att han besöker Gotland igen 1899 för att finna den kvinna som han gifter sig med.
Men, läser man "orbutarys" från Sunday Mail och the Telegraph så anger båda att han kom till Australien i tidiga 20-årsåldern dvs omkring 1870-1872 och vidare så berättas att han flydde från sitt hem på Gotland vid 11-års ålder, att han en period jobbade i skogen i Norrland och att han sedan jobbade i Stockholms hamn och där mönstrade på ett segelskepp till Australien. I passagerarlistan från 1925 där det noteras var han varit under sitt Sverigebesök, anges Vågsäter Borglunda, eller mer exakt "Vagrale, Borglinda". Det är maskinskriven text som förmodligen blivit lite fel vid inläsning från Johns handskrivna text.
Eftermälen i tidningarna baseras rimligtvis på de muntliga berättelser som funnits inom den efterlevande familjekretsen då det inte verkar finnas några objektiva källor som på ett begripligt sätt förklarar när han kom till Australien. I dag finns det närmare 10 olika personer i en vid krets av Johns efterlevande som med hjälp Ancestry försökt bygga släkträd som alla startar med John P Nord och Selma Jakobina Bäckström. Samtliga anger tidpunkten för Johns ankomst till Australien baserad på uttaget av flytt/emigrantintyg från Västerheide på Gotland och den stämmer inte med vad som sägs i eftermälet??
Sant eller falskt
Våra föräldrars berättelser är de som föräldrarna vill att vi ska tro på. Ett exempel på detta fick jag också från Barbro som berättade om vad hon fått höra om hur en bror till farfar, Otto Rickard som under de sista åren på 1800-talet vistades i Borglunda och hade varit på en fest där han blivit överförfriskad och somnat i en snödriva och frusit ihjäl och försvunnit. Den berättelsen var en skröna, han dog inte men försvann och ingen har vetat vart förrän nu. Han fanns i Hjärtum församlings Obefintligas register redan 1913. Men med hjälp av Kerstin Ellert i Hackås och moderna släktforskningsprogram kunde vi återfinna honom 1933 då han åter skrev in sig i kyrkoböckerna för att bara ett år senare avlida i sin födelseförsamling Frändefors. Familjen Jacobsson hade hittade på en skum historia om Otto Rickard för att han aldrig skulle återfinnas, han var ju obefintlig i 20 år.
Skälet verkar vara uppenbart för även han skulle ha gjort en flicka på byn med barn. Och den delen av berättelsen kan nog vara sann då Barbro berättade att mor Anna när hon blivit änka gärna träffade Anna Linde på Borglunda. Dom var jämngamla och såg på varandra som kusiner på fädernesidan och innan de blev alltför skröpliga var de ofta sedda i bygden som reskompisar på varsin moped. Bilden visar Barbro med dotter.
Bengt G Jacobsson